Den s.k. revivalperioden, då jazzen från New Orleans spreds över hela västvärlden, började i USA på 40-talet med Kid Ory och Bunk Johnson som ikoner. Även vi i Sverige upplevde några lyckliga decennier, då jazzen var ungdomens musik, då jazzklubbar sköt upp i städerna och då jazzband bildades. I Brommatrakten var Wergeland Street Jazz Club i Blackebergs Läroverk och Riverboat på Lillsjönäs herrgård populära klubbar för ungdomen.
Idag är Lars Edegran och Örjan Kjellin troligen de mest framgångsrika bland de musiker som kom fram under denna period. Redan vid 17-års ålder var de allvarligt intresserade av musik och då speciellt den från New Orleans. De började delta i de jam-sessions som bedrevs på olika pråmar vid Stockholms kajer och i källarklubbar i Gamla Stan. På så sätt stötte de på trumpetaren Christer Fellers, trombonisten Ralph Wandler och trumslagaren Krister Ohlsson. Efter en tid med många auditions, för att finna de ideala musikerna fylldes övriga platser i orkestern varefter The Imperial Band bildades. Namnet tog de från jazzpionjären och trumpetaren Manuel Perez, en av New Orleans många legender, se bilden nedan.
Under denna tid var det vanligt att ungdomen träffades på skoldanser och The Imperial Band började sin karriär med att spela i pauser där mer väletablerade band, såsom The Original Optimus Orchestra och Cave Stompers var huvudband. Så småningom avancerade man till att bli huvudband. Den första tiden, efter bildandet av The Imperial Band, präglades av ett sökande efter ett unikt uttryckssätt. I jakten på stilideal lyssnade bandmedlemmarna på alla American Music inspelningarna, Folkways, Sidney Bechet och fransmännens revivalmusik, Kid Thomas, Ken Colyer och givetvis alla de klassiska inspelningarna från 20-talet. Lars Edegran, som också tidigt upptäckte bluesmusiken, tillförde låtar från Leadbelly, Leroy Carr och andra blues- och folkmusiker, vilket var en unik ingrediens i skolbandens repertoar. Bandspelare var inte på plats ofta under bandets första tid, men i en av de första privatinspelningarna var en Tandbergbandspelare närvarande när man prövade soundet från Johnny Dodds’ Washboard Band.
Orkestertävlingar i jazzmusik hörde till vardagen under skolbands- och skoldanstiden. Tävlingarna var vanligtvis uppdelade i olika klasser, Modernt, Mainstream och New Orleans. Som tur var spelades vissa av tävlingarna in. The Imperial Band avancerade från undanskymda platser, till att dominera klassen New Orleans. Tävlingsformen förlorade snart sin popularitet under mitten av 60-talet för att därefter helt försvinna. En epok i svensk jazzhistoria var över.
Sture Hällström var mycket aktiv i sitt skivbolag Pirate Records och producerade inspelningar med många lokala orkestrar under 60-talet. Genom Hällströms stora intresse for orkestern fick The Imperial Band möjlighet att göra tre EP under åren 1962 - 64, inspelningar som sedan getts ut på GHB och därmed distribuerats snart sagt över hela världen.
The Imperial Band – några nostalgiska tankar
Christer Fellers
Min tid med The Imperial Band satte djupa spår i mig, både medan vi spelade med bandet och ända fram till dagens datum.
Jag blev lidelsefullt intresserad av New Orleans Jazz genom konserter i Stockholm med Louis Armstrong, Kid Ory och George Lewis i slutet av 50-talet. Jag kom också i kontakt med trumpetaren i Cave Stompers, Kalle Wetterlund, som i sin ägo hade 78-varvs-skivor med Bunk Johnson på märket American Music. Genom en annons köpte jag också tio tums LP skivor med nämnde musiker samt en skiva som gick direkt till hjärtat. Det var trumpetaren Wooden Joe Nicholas som sände de vibrationerna. Precious Lord Lead Me On gav behagliga rysningar och drömmar om New Orleans.
Det instrument som tilltalade mig mest var trumpeten och ett exemplar inhandlades. Jag gillade Wooden Joe, Bunk, Louis och Red Allen, men sökte finna en egen stil utan att direkt forma mitt spel enligt någon speciell förebild. Jag övade flitigt på trumpeten med hjälp av Eric Petterssons trumpetskola. Skolarbetet hindrade mig att besöka alla jazzklubbarna så ofta jag ville, men i slutet av 1961 träffade jag likasinnade på Club Pråm vid Brommakusten, vilket ledde till den nya orkestern The Imperial Band. Vilken lycka det var att spela med dessa handplockade, hängivna musiker.
Det som var karakteristiskt för bandet var den solida rytmsektionen. Lars Edegran var ankaret i kompet med sin karakteristiska 4/4 rytm. Det är inte många som så medvetet gått in för att orkestern skall få en så solid stomme. Lyssna till Perdido Street Blues, takterna där kompet spelar ensamt efter klarinettens introduktion, så står det klart vad jag menar. Krister Ohlssons Baby Dodds-inspirerade trumspel håller än i dag och Guy Öhrströms solida basspel ger den rätta New Orleans känslan. Ingemar Wistrands banjospel var helt unikt. Hans stadiga rytm samarbetade felfritt med det övriga kompet. Örjan Kjellin hade en flytande, felfri spelstil, som var unik vid den tiden. Han formade sin stil i en syntes av alla de stora klarintettisterna, inkluderande Benny Goodman. Ralph Wandler hade en tung, bluesformad trombonstil, inspirerad av Jim Robinson, Honore Dutrey, Jimmy Archey och de andra stora New Orleans trombonisterna.
Konflikten mellan skolarbetet och musiken var ständigt närvarande och jag försökte på bästa sätt finna harmoni i livet.
Tiden präglades av skoldanser och spelningar för studenterna när dom skjutsades hem efter examen. Det var underbara tider, som tyvärr bara varade ett fåtal år.
Efter studentexamen kom militärtjänst och studier vid KTH, men musiken med The Imperial Band fortsatte med turnéer och ständigt nya spelningar tills Örjan Kjellin och Lars Edegran beslöt sig för att fortsätta sina musikaliska banor i New Orleans. Det är en annan historia.
Jag har haft egenheten att vilja dokumentera mitt liv i inspelningar, bilder och tidningsklipp och det har redan resulterat i en återutgivning av Långholmskonserten 1965. Det finns många som tyckte om orkesterns musik och kanske kommer mer material att se ljuset utanför arkiven. Håkans idé om att dokumentera bandets inspelningar gav mig en chans att få experthjälp med att systematisera allt material. Det har varit en nostalgisk upplevelse av mycket angenämt slag. Tack Håkan och Eva för en mycket angenäm tid tillsammans med arbetet och allt jobb ni lagt ner på denna dokumentation.
The Imperial Band
